Det räckte inte.
Så vi började leta efter egna precisionsinstrument som kunde hjälpa oss att översätta modellens exakthet till verkliga maskininställningar.
Ett av de viktigaste verktygen blev små digitala vinkelmätare som kunde fästas direkt på sågklingor och andra maskindelar. Först skapade vi ett noggrant referensplan och nollställde instrumentet. Därefter kunde vi flytta mätaren till själva klingan och läsa av den faktiska vinkeln direkt på displayen.
Plötsligt var inställningen inte längre ”ungefär sju grader”.
Den var 6,8.
Men det viktiga var inte bara att lyckas göra en perfekt fasning en gång. Vi behövde kunna göra samma fasning igen och igen. Köra en serie på 6,8 grader, ställa om till 7,2, gå vidare till 4,1 – och senare kunna återvända till 6,8 med förtroendet att resultatet blev detsamma.
Vi började därför göra dubbelkontrollen till en princip.